
Mindless ramblings about a lost cause
Jag skriver detta till dig, du vet vem du är, du bad om det.
Jag vet inte vad jag skriva.
Jag kan inte ens skriva längre. Men jag skriver det.
Vad har hänt? Jag har ett jobb jag gillar, det är kreativt, spännande, svårt och jävligt tillfredställande de gånger jag lyckas med det.
Men jag finner mig fortfarande sittande på föreläsningar och seminarier med känslan av att jag är intelligentare än alla andra.
Människor är sannerligen oväsentliga.
Men så kom hon. Inte F, hon är borta sen länge, det är märkligt hur ens respekt för en människa är så beroende på vad de gör för slags statusuppdateringar på Facebook. Jag vill inte vara med i hennes liv längre. But i digress, det är inte henne det ska handla om. Det är den andre, den nya, den som.. äsch vad ska man egentligen skriva om detta. Det är inte andra människor som är oväsentliga, utan det är jag som är det. Jag finns inte, jag räknas inte. Och nu kan jag inte ens skriva längre.